Mitt avelsarbete
Anledningen till att jag valde Lejonhuvade kaniner att avla på var att rasen är ganska ny och dras med många problem. Med andra ord ville jag ha en utmaning och då rasen dessutom var lagom i storlek och verkade trevlig att ha att göra med så avgjorde det saken...Problemen med rasen idag är att aveln har skett ganska planlöst och ostrukturerat av framförallt uppfödare som avlat på att ta fram djur som ser "gulliga" ut och är populära som kelkaniner. Rasen är godkänd i alla förekommande färger och teckningar, vilket gett utrymme för en bred "bland-avel" där även icke godkända färger och teckningar mixats med ett fåtal renavlade färger.
Dessutom tycks man ha jagat olika ideal, framförallt vad gäller manen och pälsen.
England var först att sätta en standard på rasen och det gjordes i mars 2002. Norden följde efter och drygt 1,5 år senare, i oktober 2003, blev rasen även godkänd här.
Den nordiska standarden är i princip överensstämmande med den engelska, dock tillåter man t.ex lite högre vikt här, 1,9 kg i maxvikt mot 1,7 kg som engelsmännen har.
De uppfödare som jobbat med rasen mer seriöst och länge här i Sverige är endast ett fåtal som i vissa fall valt att inte helt följa den fastslagna standarden då man ansett att den var felaktigt grundad. Istället har man tittat på amerikanska Lejonhuvade (där är rasen ännu inte godkänd och man arbetar enligt flera olika "working standards".) Dessa djur är oftast mer utpräglat långhåriga och med rejäla manar på uppåt 15 cm i vissa fall.
De som kommit längst i aveln är engelsmännen, men även där jobbar man ibland mot mål som ligger utanför standarden. T.ex tas det idag även där fram djur med rejält mycket större man än den som beskrivs i standarden på 5-7 cm.
Och arbetet med att förstora manen har tydligen medfört att rasen fått andra problem med pälsen som blivit mer långhårig och med större andel underull än vad som föreskrivs. En lejonhuvad kanin ska ju vara normalbehårad på kroppen och endast vara långhårig vid manen.
Då dessa långhårade djur bedöms på utställningar manipuleras därför oftast dessa genom att oönskad hårväxt och överskottspäls rycks bort inför utställningen.
Dessa trimmade djur får då relativt hög poäng och kommer sen att fortsätta användas i aveln varpå det genetiska materialet hamnar allt längre ifrån den standardbeskrivning vi har.
I viss mån försöker man nu balansera detta genom att föreslå standardändringar istället, vilket kanske blir fallet om underlaget blir tillräckligt stort.
Det finns uppfödare som anser att det "är omöjligt" att avla fram en Lejonhuvad kanin med bra man och i övrigt normalpälsade. Personligen anser jag att det bara handlar om att idogt avla selektivt och sluta att manipulera djuren inför utställningar så att domare får chans att bedömma djuren för hur de egentligen ser ut. Dommare idag är dessutom inte särskilt duktiga på att dömma Lejonhuvade kaniner då de vet för lite om rasen. De premierar ofta djur med större man än vad som beskrivs i standarden.
"Back to basic" är det motto jag har satt i min avel på Lejonhuvade kaniner. Jag har letat fram vissa djur som enligt mig besitter någon eller några egenskaper som gör dem till lämpliga att "börja om" med. Mycket hårt men intressant och spännade arbete ligger framför mig.
Många som vill starta upp en egen uppfödning av en ras väljer att köpa in de bästa utställningsdjur de kan hitta och använda som grund. Resultatet blir oftast en besvikelse då det normalt blir sämre avkomma än väntat. Att ta två poängmässiga toppdjur och para med varandra ger sällan avkomma i samma poängklass.
Då är det enligt mig bättre att börja sin stam med djur där det finns stort utrymme för förbättring och utveckling.
I mitt val av färg så har jag medvetet valt en recenssiv färg, blå och dessutom med zobelteckning. Det gör att jag kommer att kunna hålla min stam färgmässigt renavlad och kontrollerad på ett bra sätt och det naturliga är då blå zobel och rysstecknad blå zobel. Jag hade även ett tag valt att inkludera en närliggande variant, blå zobelsiames, men går inte vidare där i nuläget.
Jag räknar med att det kommer att ta ett antal generationer innan färgen är stabil och under kontroll. Ytterligare ett problem med rasen är att det är mer regel än undantag att det förekommer olika vitfläcksanlag (wienerteckning, brokat, scheck, m.fl) och att dessa kan ligga dolda och dyka upp långt senare i avelsarbetet. Den blå färgen tycks dessutom vara än mer känslig för påverkan av dessa bakomliggande anlag.
När man bygger upp en grundstam på det viset jag har avsikt att göra så använder man sig av ett antal stamdjur som besitter olika önskvärda egenskaper och blandar sedan dessa och använder sedan avkomman att inavla tillbaka mot stamdjuren i olika varianter.
Tyvärr medföljer ju även icke önskvärda egenskaper i viss mån och där gäller det att försöka stävja och arbeta bort samtidigt som man förstärker och jobbar fram de önskvärda egenskaperna.
Jag kommer troligen inte erhålla de högsta poängen på utställningar på många år då jag alltså inte trimmar mina kaniner och i viss mån jobbar med djur som kan ha mer att ge som avelsdjur än som utställningskaniner.
Men jag tänker ändå ställa ut mina djur och stambokföra dem i mesta möjliga mån.
Då jag har och fortsatt tänkt ha en relativt liten uppfödning kommer mitt avelsmaterial vara begränsat och jag kommer vara tvungen att ha en viss omsättning på mina avelsdjur. Förhoppningsvis kommer jag hitta andra uppfödare som är intresserade av att samarbeta med mig i avelsarbetet och därmed öka möjligheterna att ha tillräckligt med bra genetiskt material att arbeta med.
Föregående sida: Kontakt
Nästa sida: Samarbetspartners